Allmänt om bokföringsbrott. Bokföringsbrott kan indelas i följande tre olika typer:bokföringen saknas, bokföringen är inte sann eller bokföringen går inte att kontrollera.

Bokföringsbrott förutsätter att det så kallade huvudsaklighetskriteriet är uppfyllt. Det innebär att felet eller bristen i bokföringen medför att rörelsens förlopp, ekonomiska resultat eller ställning inte kan i huvudsak bedömas utifrån bokföringen. Det är informationen i bokföringen som utgör grunden för bedömningen av om bokföringsbrott skett. Utifrån information bedöms om huvudsaklighetskriteriet är uppfyllt vilket kan innebära en uppdelning i tre olika typer av brott. Bokföringen saknas – bokföringsbrott har skett eftersom det inte finns någon bokföring, oavsett om det beror på om att någon bokföring inte har upprättats, att den har upprättats för sent eller för att den inte har bevarats. Bokföringen är inte sann – om bokföringen är osann i jämförelse med den ekonomiska verkligheten på grund av att den är felaktig eller bristfälligt på grund av att den inte återger den ekonomiska verkligheten kan bokföringsbrott föreligga, om huvudsaklighetskriteriet är uppfyllt. Bokföringsbrott kan även föreligga om affärshändelser eller bokslutsposter inte är tillräckligt verifierade så att de inte går att bedöma.

Vem är bokföringsskyldig? Vilka som är bokföringsskyldiga regleras i bokföringslagen. Som huvudregel är juridiska personer som exempelvis aktiebolag alltid bokföringsskyldiga.

Vad innebär bokföringsskyldigheten? Bokföringsskyldigheten innebär att ett företag ska
   1. löpande bokföra alla affärshändelser,
   2. se till att det finns verifikationer samt systemdokumentation och behandlingshistorik,
   3. bevara all räkenskapsinformation och sådan utrustning och sådana system som behövs för att presentera räkenskapsinformationen,
   4. upprätta en balansräkning, och
   5. avsluta den löpande bokföringen. 

När ska bokföringen ske? Avgörande för tidpunkten för bokföring är vilken typ av affärshändelse som skett och bolagets årliga nettoomsättning. Som huvudregel ska kontanta in- och utbetalningar bokföras senast nästa arbetsdag och andra affärshändelser ska bokföras så snart det kan ske. Från huvudregeln finns undantag om det finns skäl för det och det är förenligt med god redovisningssed. Dessutom får företag vars årliga nettoomsättning normalt uppgår till högst tre miljoner kronor dröja med att bokföra affärshändelserna tills betalning sker.

Vem är ansvarig för bokföringsbrott? Det är den som åsidosätter bokföringsskyldigheten döms för bokföringsbrott. Förutom den bokföringsskyldige kan även den som faktiskt har hand om bokföringen bli ansvarig som gärningsman till exempel maken till den bokföringsskyldige eller den ekonomiansvarige i ett bolag eller en extern bokförare.

I aktiebolag är utgångspunkten att det är styrelsen som är straffrättsligt ansvarig för brott som begås inom bolaget eftersom styrelsen ska se till att bolagets organisation är utformad så att bland annat bokföringen kan kontrolleras på ett betryggande sätt (se 8 kap. 4 § tredje stycket aktiebolagslagen). För att en styrelseledamot ska undgå ansvar bör det inom styrelsen finnas en skriftlig arbetsordning där det har avtalats angående arbetsfördelningen eller att styrelsen på ett klart och tydligt sätt delegerat arbetsuppgiften till en specifik befattningshavare.

Rättelse av bristfällig bokföring. I rättspraxis har prövats om upprättade årsredovisningar som inte varit förenliga med god redovisningssed har kunnat ersättas med nya årsredovisningar. I målet uttalade Bokföringsnämnden att god redovisningssed innebär att fel som avser tidigare räkenskapsår rättas i den årsredovisning som upprättas närmast efter det att felet upptäcks. Högsta förvaltningsdomstolen, som gjorde samma bedömning beträffande innebörden av god redovisningssed, uttalade att det inte kan anses vara förenligt med god redovisningssed att rätta fel i räkenskaperna genom att ersätta ett fastställt bokslut med ett nytt (HFD 2012 ref. 61). Fel i årsredovisningar kan därmed inte rättas därefter.

11 kap. 5 § BrB

”Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen (1999:1078) genom att underlåta att bokföra affärshändelser eller bevara räkenskapsinformation eller genom att lämna oriktiga uppgifter i bokföringen eller på annat sätt, döms, om rörelsens förlopp, ekonomiska resultat eller ställning till följd härav inte kan i huvudsak bedömas med ledning av bokföringen, för bokföringsbrott till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.”